Längtan till Brasilien: En Poesi om Kärlek och Drömmar vid Havet
Under himlens svarta sammet, där stjärnorna brinner klart. Där oceanens röst viskar tyst, och tidens hand ritar hjärtat.
En man står ensam vid stranden, med hjärtat fyllt av längtan. Havets vågor som livets rytm, bär minnet av en fjärran hamn.
Brasilien, med dina tropiska vindar, och skogens gröna famn. Där solen kysser varje dag, och natten sjunger sin hymn.
Längtan biter i min själ, som fiskens krok i djupet. Åh, Brasilien, dina stränder kallar, där kärlek och drömmar möter varandra.
I varje andetag, i varje suck, finns skuggan av ditt namn. Långt bortom bergen och haven, väntar du, evigt ung, evigt sann.
//Jonas
Lämna gärna en kommentar