Dikt: Kamp mot ensamhet och hjärntrötthet
I skuggan av en stroke, en värld som stannat
Hjärnan trött, ett liv som blivit annat
Ensam i en värld som snurrar fort
Minnen av det liv som en gång varit stort
Tystnad ekar i de tomma rummen
Vänner borta, kvar är bara summen
Av en vardag som nu känns så tung
Längtan efter tider då jag kände mig ung
Hjärntröttheten, en dimma över dagen
Orken sviker, jag känner mig bedragen
Av min kropp som inte längre lyder
Sociala band som sakta bryts och flyder
Men i ensamhetens tysta stunder
Finns det hopp om nya små sekunder
Av styrka, ljus och kanske gemenskap
En chans att bygga ny bekantskap
Livet efter stroke, en resa utan slut
Varje dag en kamp att hitta ut
Ur ensamhetens mörka labyrinter
Mot en framtid där nya vänner väntar
//Jonas
